Höst

Imorgon är det 1 september och hösten känns väldigt nära. Det gör mig faktiskt ingenting för jag älskar hösten. Härliga höstpromenader i vacker miljö och tända ljus och mys i soffan.

Dessutom kommer jag från och med i morgon gå ner i tid. Kommer att sluta kl 3 varje dag vilket känns underbart. :)

Just nu känns det dessutom väldigt behövligt då det har varit kaos på jobbet denna vecka. Helgens oväder som härjat slog ut hela våran telefonväxel så alla anställda i hela kommun var utan telefon hela måndagen och tisdagen. Man kan säga att jag hade en del att göra, mängder av samtal till Telia, flera samtal till Sörmlandsradio så det kunde gå ut med information om att det inte gick att nå oss och en hel del uppdateringar på hemsidan.

Dessutom en hel del samtal från oroliga anställda inom vården (det gick att ringa internt) som inte ens kunde
ringa 112.

Men idag har allt fungerat som det ska tack och lov.

Hoppas eran vecka har börjat bättre än min. :))

Doktorn

Igår var Peter med barnen till vår barnläkare, Julia skulle kolla sina öron och Mio skulle kolla sitt lilla huvud.

Mio har nämligen gnällt på huvudvärk så himla mycket den senaste tiden, ibland ser han verkligen ut att ha ont när han gnäller men ibland tror jag att det är något han har hört någon annan säga så därför säger han det oxå.

Men det spelar ingen roll tycker jag, småbarn ska inte ha någon huvudvärk. Jag tycker det känns obehagligt att han gnäller på huvudvärk, därför fick han gå till doktorn.

Men vår barnläkare, som vi har haft i så många år, hon sa att Mio är alldeles för liten för att förstå att han har ont i huvudet och dessutom säga det.

Vad ska man säga om det. Vi känner ju våran son och vet vad han är kapabel till att säga. Jag menar, slår han i benet, så säger han ju genast, -Aj, mitt ben.

Så det där tror jag vad jag vill om.

Men nu är frågan, om vi ska avvakta ett tag och se om det fortsätter eller om man ska gå till en annan läkare?
Jag tror att vi avvaktar lite men om det fortsätter så får vi väl leta reda på en annan doktor.

Vad säger ni?

Idrottsflickan

Äntligen har jag sen några veckor tillbaka kommit igång med mitt springande. Känns kanon, har på köpet gått ner några kilo vilket är underbart.

Min runda som jag springer är 2 km lång och jag brukar springa den två eller tre varv. Ikväll var det dags igen, trots att jag sprang igår morse, brukar inte springa två dagar i rad men efter att ha varit på 40-års överraskningsfest i Grillby igår så kände jag att det var befogat. :)

Ikväll tjatade Isabella 6 år att hon skulle springa med. Det hade jag ingen alls lust med då min springstund är den egen tiden som jag har för bara mig just nu. Men efter en hel del tjat och en mamma som inte kan säga nej så fick hon i alla fall följa med. Tänkte att det fick väl bli en gå, springa, gå, springa runda idag då hon inte kommer orka många meter.

Sagt och gjort, vi drog i väg. Hon som en galen tiger som hade asbråttom. Fick säga åt henne flera gånger att man inte kan springa så fort för då orkar man ingenting. Dessutom gick munnen på henne i ett. Tänkte för mig själv att vi kommer inte hinna ut från Björkgatan innan hon svimmar.

Men ungen bara sprang och sprang, jag hade jämt göra att hänga med. Hela tiden sa hon -Mamma, det här var ju inte alls jobbigt. -Nej just det suckade jag två steg bakom henne.

Helt otroligt men hon sprang HELA rundan. Det trodde jag aldrig. Dessutom ville hon springa ett varv till, och det hade hon säkert orkat, men jag behövde hem på toa. :)

Hon är en idrottsflicka ut i fingerspetsarna den där tjejen. Ingenting är jobbigt och allt hon tar sig an klarar hon med bravur. Precis samma med slalomen i vintras som gick kanon. Så roligt att se då varken jag eller Peter är några idrottsmänniskor.

Kanske kan mamma och pappa bli rika på den där tösen i framtiden. :))

Astrid Lindgrens värld


Magnus & Neo


Julia Finulia


Julia, Isabella & Tim


Madicken & Lisabeth


Mio min Mio


Pippi


Ronjaborgen


Peter


Jag & Anna



Borta bra, men hemma bäst...

Igår kom vi hem från vår semestertur, känns himla skönt att vara hemma istället för att trängas allihopa i en husvagn. Även om det har varit jättemysigt och allt har gått så bra. Mio somnade utan några som helst problem på kvällarna, trots att hela husvagen var full av folk. Himla duktig kille.

I onsdags mötte vi upp Anna, Magnus, Tim och Neo i Vimmerby där vi stannade tills igår. Vi hade två kanondagar på Astrid Lindgrens värld med endast några få droppar regn. På kvällarna blev det grillning och vin. :)

Det bästa med att komma hem var att veta att man ska få vara ledig en hel vecka till. :) Det känns kanon. Peter har dessutom två veckors semester till.


Gränna Camping

Vi befinner oss just nu på Gränna Camping. Här kommer lite bilder!
















Laktos

I så många många år har jag haft problem med min mage. Har ofta ont i magen, ibland så svåra smärtor att jag blir helt slut. Känns som jag mer eller mindre bott på toaletten efter en måltid.

Efter att jag fött Mio så har dessa problem bara ökat och ökat. Smärtorna jag får i magen kan faktiskt jämföras med värkar. Slutar alltid med toalettbesök, ibland kräks jag samtidigt.

Men nu äntligen vet jag vad det beror på,  jag är laktosintolerant. Kom underfund med det för ett par veckor sedan när vi var hos Anna & Peter en helg och bara åt laktosfritt. Jag mådde så otroligt bra under hela helgen, hade inga problem med magen över huvudtaget. Känns så himla skönt att jag nu kan slippa dessa smärtor. Nu är det bara laktosfritt som gäller hemma hos oss, eller åtminstone för mig. De andra äter som vanligt så klart!

På apoteket finns dessutom tabletter som man kan ta någon gång ibland när man vet att man ska på restaurang eller något liknande. Då behöver man inte tänka på laktosen.

Ska köpa med mig massa tabletter till i morgon då vi åker på semester. Vi ska först till Gränna några dagar och sen till Vimmerby.

Men först är det dags för min kära vän Annas 30 års fest. Den går av stapeln ikväll kl sex. Ska bli jättekul!

Hoppas ni har det bra!!

RSS 2.0