cillablixt

Ja, som jag ofta blir påmind om, via Facebook och liknande, så har även jag insett att det var sjukt länge sedan jag skrev något här inne.

 

Man kan säga att blogga har inte direkt varit prio 1 i mitt liv för tillfället. Prio 1 har varit att överleva det som har hänt i mitt liv.

 

Som ni alla, som följer mig på FB eller liknande, vet så har jag och Peter nu i somras gått skilda vägar. Detta är något som jag hoppas att ni aldrig kommer att behöva uppleva. För även om vi nu så här i efterhand förstod båda två att det var något som vi var tvungna att göra så är det ändå något som är fruktansvärt jobbigt. Speciellt när det finns tre personer, som byter allt för oss, med i bilden. 

 

Jag tänker absolut inte gå in på några detaljer men det jag kan berätta är att jag för tillfället mår jättebra. Är nöjd med mitt liv och Peter och jag är fortfarande väldig goda vänner och det hoppas jag att vi alltid kommer att vara.

 

Det som är väldigt jobbigt och tufft är att jag inte får ha mina barn hos mig hela tiden, det känns verkligen i hjärtat kan jag lova. Men jag känner oxå att när jag väl har dem hos mig så är jag en bättre mamma för då har jag hunnit  ladda batterierna och att få sakna sina barn tror jag är ganska nyttigt.

 

När det gäller barnen så verkar de faktiskt ta detta ganska bra, jag vill tro och hoppas att mycket av det beror på att Peter och jag inte bråkar. Visst är de ledsna och så ibland men jag upplever att det går ganska bra.

 

Det var som Isabella sa när vi berättade om skilsmässan:

-Ja, det är jättetråkigt att ni ska skilja er, men det som är jättebra, det är att jag ska få två rum! :-)

 

Tänk vad underbart om vi vuxna oxå kunde se fördelar och inte bara nackdelar ibland.

 

To be continue...