cillablixt

Jisses vad den här veckan har gått fort. Tyckte nyss det var måndag. Men vad gör det? Nu är det ju helg!

 

Ikväll blir det kommunfest vilket brukar vara riktigt roligt. God mat och mycket folk och så lite vin på det. :)

 

Det är min barnhelg nu så det känns inte riktigt bra lämna bort dem ikväll men det händer ju inte så ofta så då är det okej tycker jag. Barnen ska vara hos mormor ikväll och det ser de fram emot.

 

Imorgon kommer de hem vid elva och då ska vi se om vi kan hitta skidor till Isabella. Hon behöver ett par tävlingskidor, tyvärr upptäckte Peter igår att hon även behöver pjäxor för de hade blirivit för små. Dyrt blir det!

 

På söndag blir det nog badhuset, en stående aktivitet på söndagar när jag har barnen. Alla blir nöjda och glada och lagom trötta. :)

 

Ha en mysig helg!

Ja, som jag ofta blir påmind om, via Facebook och liknande, så har även jag insett att det var sjukt länge sedan jag skrev något här inne.

 

Man kan säga att blogga har inte direkt varit prio 1 i mitt liv för tillfället. Prio 1 har varit att överleva det som har hänt i mitt liv.

 

Som ni alla, som följer mig på FB eller liknande, vet så har jag och Peter nu i somras gått skilda vägar. Detta är något som jag hoppas att ni aldrig kommer att behöva uppleva. För även om vi nu så här i efterhand förstod båda två att det var något som vi var tvungna att göra så är det ändå något som är fruktansvärt jobbigt. Speciellt när det finns tre personer, som byter allt för oss, med i bilden. 

 

Jag tänker absolut inte gå in på några detaljer men det jag kan berätta är att jag för tillfället mår jättebra. Är nöjd med mitt liv och Peter och jag är fortfarande väldig goda vänner och det hoppas jag att vi alltid kommer att vara.

 

Det som är väldigt jobbigt och tufft är att jag inte får ha mina barn hos mig hela tiden, det känns verkligen i hjärtat kan jag lova. Men jag känner oxå att när jag väl har dem hos mig så är jag en bättre mamma för då har jag hunnit  ladda batterierna och att få sakna sina barn tror jag är ganska nyttigt.

 

När det gäller barnen så verkar de faktiskt ta detta ganska bra, jag vill tro och hoppas att mycket av det beror på att Peter och jag inte bråkar. Visst är de ledsna och så ibland men jag upplever att det går ganska bra.

 

Det var som Isabella sa när vi berättade om skilsmässan:

-Ja, det är jättetråkigt att ni ska skilja er, men det som är jättebra, det är att jag ska få två rum! :-)

 

Tänk vad underbart om vi vuxna oxå kunde se fördelar och inte bara nackdelar ibland.

 

To be continue...