cillablixt

Jag började läsa den här boken igår morse, igår kväll hade jag läst ut den. Den var verkligen jättebra men fruktansvärd. Det är ju helt omöjligt att sätta sig in i hennes situation. Hur orkar man gå vidare efter att ha varit med om något så otroligt hemskt, jag för min del kan inte tänka mig att jag skulle kunna fortsätta leva och gå vidare efter något sådant.

När jag har sett intervjuer på tv med Emma, så har jag faktiskt tänkt precis som bokens rubrik: Varför gråter inte Emma? Jag hade så svårt att förstå att hon kunde sitta där med ett leende på läpparna och prata.

Men jag måste faktiskt ändå säga att efter att ha läst boken så har jag mkt mera förståelse, man kan faktiskt gråta på insidan också.

Jag tycker att Emma är en otroligt modig och duktig människa som orkar berätta om det fruktansvärda hon varit med om. Ett citat från boken som jag fastnade vid: Jag har omvandlat mitt hat mot tyskan till att älska Max & Saga!