cillablixt

Satt för en stund sedan och studerade min son som satt så snällt på golvet och lekte med sina bilar. Det är otroligt hur facinerande det är att se på barn när de leker. Han är så inne i sin lek när han parkera sina bilar, en efter en, på rad vid väggen.

Jag kan inte förstå att han har blivit så stor redan, att han finner nöje i att själv leka och dona med sina leksaker. Jag skulle kunna titta på honom i flera timmar. Ibland tittar han upp från sin lek på mig och säger: Hej mamma! Sedan vänder han blicken mot sin bil och fortsätter leka. Kärleken till honom är så stor så stor. Jag är så himla glad att han finns i vårat liv.

Ibland kan jag inte låta bli att tänka på att det faktiskt skulle ha funnits ett barn till, att Mio skulle ha varit tvilling. Jag undrar ofta hur det skulle ha varit. Tänkt att ha två stycken av denna underbara individ, två likadana men med olika personligheter.

Hur sorgligt det än är att vi förlorade den ena bebisen så är vi otroligt tacksamma för den som vi fick behålla. Och att vi dessutom har två underbara tjejer oxå gör ju lyckan total.

För dem går jag genom eld och vatten. Utan dem vore jag ingenting. Älskade dem från första dagen jag såg dem och kommer alltid att älska dem.

♥♥♥