Idrottsflickan
Äntligen har jag sen några veckor tillbaka kommit igång med mitt springande. Känns kanon, har på köpet gått ner några kilo vilket är underbart.
Min runda som jag springer är 2 km lång och jag brukar springa den två eller tre varv. Ikväll var det dags igen, trots att jag sprang igår morse, brukar inte springa två dagar i rad men efter att ha varit på 40-års överraskningsfest i Grillby igår så kände jag att det var befogat. :)
Ikväll tjatade Isabella 6 år att hon skulle springa med. Det hade jag ingen alls lust med då min springstund är den egen tiden som jag har för bara mig just nu. Men efter en hel del tjat och en mamma som inte kan säga nej så fick hon i alla fall följa med. Tänkte att det fick väl bli en gå, springa, gå, springa runda idag då hon inte kommer orka många meter.
Sagt och gjort, vi drog i väg. Hon som en galen tiger som hade asbråttom. Fick säga åt henne flera gånger att man inte kan springa så fort för då orkar man ingenting. Dessutom gick munnen på henne i ett. Tänkte för mig själv att vi kommer inte hinna ut från Björkgatan innan hon svimmar.
Men ungen bara sprang och sprang, jag hade jämt göra att hänga med. Hela tiden sa hon -Mamma, det här var ju inte alls jobbigt. -Nej just det suckade jag två steg bakom henne.
Helt otroligt men hon sprang HELA rundan. Det trodde jag aldrig. Dessutom ville hon springa ett varv till, och det hade hon säkert orkat, men jag behövde hem på toa. :)
Hon är en idrottsflicka ut i fingerspetsarna den där tjejen. Ingenting är jobbigt och allt hon tar sig an klarar hon med bravur. Precis samma med slalomen i vintras som gick kanon. Så roligt att se då varken jag eller Peter är några idrottsmänniskor.
Kanske kan mamma och pappa bli rika på den där tösen i framtiden. :))
Min runda som jag springer är 2 km lång och jag brukar springa den två eller tre varv. Ikväll var det dags igen, trots att jag sprang igår morse, brukar inte springa två dagar i rad men efter att ha varit på 40-års överraskningsfest i Grillby igår så kände jag att det var befogat. :)
Ikväll tjatade Isabella 6 år att hon skulle springa med. Det hade jag ingen alls lust med då min springstund är den egen tiden som jag har för bara mig just nu. Men efter en hel del tjat och en mamma som inte kan säga nej så fick hon i alla fall följa med. Tänkte att det fick väl bli en gå, springa, gå, springa runda idag då hon inte kommer orka många meter.
Sagt och gjort, vi drog i väg. Hon som en galen tiger som hade asbråttom. Fick säga åt henne flera gånger att man inte kan springa så fort för då orkar man ingenting. Dessutom gick munnen på henne i ett. Tänkte för mig själv att vi kommer inte hinna ut från Björkgatan innan hon svimmar.
Men ungen bara sprang och sprang, jag hade jämt göra att hänga med. Hela tiden sa hon -Mamma, det här var ju inte alls jobbigt. -Nej just det suckade jag två steg bakom henne.
Helt otroligt men hon sprang HELA rundan. Det trodde jag aldrig. Dessutom ville hon springa ett varv till, och det hade hon säkert orkat, men jag behövde hem på toa. :)
Hon är en idrottsflicka ut i fingerspetsarna den där tjejen. Ingenting är jobbigt och allt hon tar sig an klarar hon med bravur. Precis samma med slalomen i vintras som gick kanon. Så roligt att se då varken jag eller Peter är några idrottsmänniskor.
Kanske kan mamma och pappa bli rika på den där tösen i framtiden. :))
Kommentarer
Postat av: Jonna
Det låter ju som en bra framtidsplan :-D!
Postat av: sussi
Härlig brutta det där, sitter inte fast, då har ju mamma en springkompis nu :)))
Trackback
