cillablixt

Häromdagen upptäckte vi att vår lilla pojke hade fått en liten liten tand.  Hur roligt är inte det då? :)
Idag såg jag att han hade fått en där uppe oxå!

Bättre sent än aldrig! :-)

I torsdags kväll skickade jag in en arbetsansökan till en tandläkarmottagning i Katrineholm. På fredag morgon tio över sju så ringde företaget. De bad mig komma på intervju klockan ett samma dag.

Arbetet är som sekreterare/ekonomiassistent. Arbetsuppgifter är precis samma som det jag arbetade med på Karolinska Institutet.

Jag kan knappt beskriva i ord hur gärna jag vill ha detta jobb. Tandläkaremottagningen ligger mitt i Katrineholms centrum, lönen var jättebra och allt kändes kanon.

De sa att de skulle försöka ringa på tisdag, alltså igår, men idag när jag pratade med dem så var de inte klara med intervjuerna. De trodde de skulle kunna ha ett besked i slutet på denna vecka. Åh, jag hoppas så mkt att jag ska få jobbet. I början kändes det positivt men nu har jag fått en negativ känsla i magen så nu tror jag inte längre att jag ska få det.

Men men, den som lever får se! Ni får gärna hålla tummarna!

Nej, nu är det dags för innebandy igen. :-))  

Har ju helt glömt bort att berätta om en jätteläskig morgon som mina barn och jag hade nu i veckan.

Det började vid sju på morgonen när jag och tjejerna satt och åt frukost. Mio satt på golvet i köket och lekte. Plötsligt hör jag en liten flicka som säger -Hjälp mig, hjälp mig!! Tror först att jag inbillar mig tills jag hör det igen och denna gång reagerar även tjejerna och frågar mig vem det var som pratade. Åhhh nej tänkte jag, det var alltså inte inbillning.

Den lilla flickan fortsätter att ropa på hjälp och nu svarar även en man att han ska komma och hjälpa henne. Vid det här laget är jag helt skräckslagen och har absolut ingen aning om vad detta kommer ifrån. Räddare och räddare blir vi men efter ett tag så inser vi att det kommer från babyvakten som står i vardagsrummet. Eftersom den andra vakten står i Mios rum så får jag för mig att det är där dessa människor befinner sig. Helt sjuk tanke då jag tio minuter tidigare befunnit mig på övervåningen och då fanns ju inga människor där så klart. Men i stundens rädsla så hinner man få massa tokiga tankar.

Jag och tjejerna är nu livrädda och har ingen aning om vad vi ska göra. Jag ringer då Peter som är på jobbet och skriker för att jag är så rädd. Självklart lugnar han ner mig och har ju så klart ett svar på detta. Han säger att babyvakten har kommit in på någon annans kanal, troligtvis är det grannens eftersom dom har en likadan babyvakt. Lite lugnare i själen ringer jag då in till grannen och vill få detta bekräftat.

Mycket riktigt så säger Jenny att de har deras babyvakt på och att det måste ha varit deras lilla flicka vi hörde. Med en stor lättnande suck börjar jag nu att lugna ner mig. Men så hör jag plötsligt en man som börjar vissla för fullt i babyvakten och jag frågar Jenny vad hennes sambo gör hemma. Han brukar nämligen åka redan vi sex på morgonen. -Vaddå säger Jenny, det är ju bara jag och tjejerna som är hemma!!!!

Man kan säga att jag återigen fylldes med stor skräck. Det var alltså inte från dem som rösterna kom, och forfarande har jag ingen aning om var ifrån det kommer.  Men otäckt är det i alla fall. Peter har nu oxå hört massa prat ifrån babyvakten så nu har vi fått byta kanal på den.

Jag hoppas verkligen att det aldrig händer igen. Speciellt inte om jag är ensam hemma!! :-((

Igår kväll drog Anna och jag på innebandy. Laddade som tusan och med klubban i högsta hugg intog vi planen och spelade som om vi aldrig hade gjort annat. Det funkade jättebra, de första minuterna. Men sen började hjärtat att slå snabbare och snabbare, skoskav började komma och värken i bröstet gjorde sig påmind.

Snacka om att man tror att man har hur bra kondis som helst, tyvärr visar det sig ganska snabbt att man överhuvudtaget inte har någon kondis alls. :-) Dessutom börjar nu träningsvärken göra sig påmind!!!

Men kul, det hade vi, och det är väl det som är huvudsaken! ;-)

Vädret är vackert, kropparna är friska och humöret är på topp. Det räcker ju egentligen med de ingredienserna för att få en toppen helg. Men våran helg har dessutom toppats med goda vänner och god mat. Då kan det verkligen inte bli mkt bättre.

I söndags var vi hos fam Dahlqvist på middag, grillad kyckling och en massa vin blev det. I alla fall för mig, min man var nykter. :-) Barnen lekte kanon som alltid och Mio somnade så sött och sov hela kvällen.

Igår var det dags för den årliga festen, ordnad av Carro, Maria, Camilla och Helena! Innan festen var Anna och Magnus här och förfestade lite. Det var en kul och lyckad fest, som alltid. Men vi blev rätt tidiga. Min man råkade, av misstag, få i sig en hel del whiskey. :-) Så vid kvart över elva så ville han hem. Jag fick vackert följa med och leda honom hem för han vinglade som sjutton. Han dök i säng när vi kom hem, men lika snabbt var han uppe på toaletten igen. Han sa att det hade varit något som inte var bra i maten. :-))))

Idag, ja för det var faktiskt dag, så vaknade vi halv elva. Helt otroligt, tror aldrig någonsin att det har hänt. Jag trodde inte det var sant när jag kollade på klockan. Vi flög upp ur sängen och funderade på om vi skulle äta frukost eller om det rent av var dags för lunch i stället. Men det var välbehövligt ialla fall. :-)

Vid tolv hämtade vi hem våra barn igen som hade sovit hos mormor. Saknaden efter dem var stor då. Vi är ju inte så värst vana vid att vara ifrån dem. Det hade gott kanon hos mormor. Mio hade varit på topphumör hela tiden och tjejerna hade haft jättemysigt.

Nu är det snart söndag kväll och då blir det dags för tacos. :-)