cillablixt

I går när jag kom till jobbet så trodde jag att det skulle bli en bra dag, men det visade det sig ju att det inte blev.

Mina kära arbetskamrater sa igår åt mig att gå bort till akuten för att kolla varför jag har sådan hemsk huvudvärk hela tiden. Så jag travade dit med förhoppning om att jag skulle få lite medicin och sedan kunna gå och jobba igen. Men ack så fel jag hade.

När jag kom till akuten så blev jag inlagd i ett rum med en filt över mig.  Där fick jag ligga och vila mig medans sköterskor sprang ut och in och tog prover på mig. Tillslut kom en liten doktor in och klämde och kände på mig och ställde en massa frågor. När hon fått sina svar beslutade hon att jag skulle ner till röntgen och röntga mitt huvud. Då blev jag livrädd och målade direkt upp en bild av alla hemskheter som de skulle hitta. Jag ringde till mitt arbete för att säga att det skulle ta lite längre tid än jag trott.  Våran övertandsköterska sa då att hon skulle skicka iväg min kollega Jennie för att hålla mig sällskap. Jättegulligt.

Jennie kom och vi åkte ner till röntgen, hon var med mig under hela tiden när jag åkte in i den här jättegrejen. Jag var tvungen att ligga blixtstilla i 2-3 minuter. Sen var det klart och vi åkte tillbaka och väntade på provsvaren.

Vi satt timme ut och timme in och väntade. Dörren till mitt rum var öppen och jag sa till Jennie, att om läkaren kommer in och stänger dörren så är det något allvarligt, men låter hon den vara öppen så är det ingen fara.

Läkaren kom och självklart stängde hon dörren, då började mitt hjärta att slå i 180. Och så kommer beskedet: VI HAR HITTAT NÅGOT I DITT HUVUD SOM INTE SKA VARA DÄR!!! Jaha tänikte jag: TUMÖR, DÖD, TUMÖR OCH DÖD.  Så tänkte jag och både jag och Jennie började gråta. Då gick läkaren igen. Jaha sa jag till Jennie, nu ska jag alltså dö.

Men sen kom hon in igen och undrade varför jag var så ledsen, ja vad tror du tänkte jag. Men det visade sig att jag nog hade missuppfattat henne lite. Jag hade inte alls någon tumör utan bara en förändring i huvudet. Då kändes allt mkt lugnare och jag fick ringa runt till dem som jag hade skrämt upp sådant. (Jag är hemskt ledsen mina kära vänner).

Efter detta blev jag inlagd på Neurologavdelningen på rum 8. Där i detta hemska kalla och tråkiga rum skulle jag alltså tillbringa natten. Jag började tjata på en gång att jag ville åka hem men det fick jag ju såklart inte.

Tack och lov hade jag vid detta tillfälle min kära mamma hos mig som sedan blev avbytt av min Anna. Anna och jag var och fikade på sjukhuset och sedan mötte vi upp Petra när hon slutat jobba. Petra och jag var sedan på kvällen iväg och käkade middag. (Tack snälla för att ni fanns vid min sida).

Just nu sitter jag på mitt jobb och det är fredag, har fått veta som sagt att jag har förändringar i min hjärna, vad detta betyder vet jag inte riktigt men jag ska börja en utredning på måndag då jag även blir sjukskriven. Just nu sitter jag och väntar på lite nya besked som ska komma halv ett. Det är röntgenläkarna som för tillfället håller på och går i genom mina räntgenplåtar för att se om de kan komma fram till något.

Var tvungen att gå iväg till jobbet en stund för att få ordning på allt inför min skjukskrivning. Dessutom ville jag ju blogga lite så klart!!

Det var allt från mig!!!

Kram på er alla!!!